Jag var i London ett tag. Där träffade jag bra vänner. En vän var kapten på ett skepp. Han hade kommit hem från kusten vid Guinea. Resan hade varit bra. Jag ville se världen. Kaptenen hörde det och han tyckte om mig. Han erbjöd mig en sak. Jag kunde följa med honom på nästa resa. Jag var hans vän så resan kostade inget. Jag skulle äta med honom ombord. Han sa också att jag kunde behålla alla pengar från handel.
Jag sa ja genast. Min släkt hjälpte mig med pengar. Jag fick ungefär fyrtio pund. Sedan köpte jag små saker för pengarna. Kaptenen sa att sakerna skulle sälja bra.
Resan till Guinea var min enda lyckade resa. Det var tack vare min vän kaptenen. Han var en ärlig man. Han lärde mig gärna saker. Jag ville också lära mig. Han lärde mig matematik. Jag lärde mig också navigation. Navigation är hur man styr ett skepp. Jag lärde mig för första gången en sak. Jag kunde hålla reda på skeppets kurs. Jag lärde mig titta på solen för navigation. Resan gjorde mig till sjöman och köpman.
Vi återvände till London. Jag hade med mig gulddamm. Det gav mig nästan trehundra pund. Det var mycket pengar. Jag ville ha ännu mer pengar och det förstörde mitt liv senare.
Men resan hade varit svår ibland. Jag fick stark feber. Värmen i klimatet orsakade det. Sedan hände en värre olycka hemma. Min vän kaptenen blev sjuk. Han dog. Jag trodde att jag var en duktig köpman. Jag ville göra samma resa igen. Jag reste med samma skepp som förut. Den gamla kaptenens styrman var nu kapten. Jag använde hundra pund för den nya resan. Jag lämnade tvåhundra pund hos kaptenens änka.
Denna nästa resa blev mycket olycklig. Vårt skepp åkte mot Kanarieöarna. En tidig morgon såg vi ett piratskepp. Det var ett turkiskt skepp från Sallee. Piratskeppet jagade oss. Vi hissade alla våra segel. Men det hjälpte inte. Piratskeppet kom närmare oss. De skulle fånga oss om några timmar. Vi förstod en sak. Vi kunde inte fly. Så vi förberedde oss för en strid. Vårt skepp hade tolv kanoner men piratskeppet hade arton.
Klockan var ungefär tre på eftermiddagen. Då kom piratskeppet fram till oss. De attackerade. Vi svarade med våra kanoner. De backade undan en stund. Men de kom snart tillbaka och lade sitt skepp bredvid vårt. Sextio av deras män kom ombord på vårt däck. De började genast förstöra våra segel. De förstörde också riggen. Riggen är rep som håller seglen. Vi slogs mot dem med all vår kraft. Men vårt skepp blev snart trasigt. Tre av våra män dog och åtta blev skadade. Vi måste ge upp. De tog oss alla till fånga och förde oss till hamnen i Sallee.
Där blev jag skild från mina vänner. De skickade vännerna in i landet. De skulle till kejsarens hov. Piraternas kapten såg att jag var ung och stark. Han bestämde sig för en sak. Han skulle behålla mig själv. Mitt liv hade förändrats. Jag var en köpman. Nu var jag en olycklig slav. Då kom jag ihåg min fars ord. Han hade sagt att jag skulle bli olycklig. Ingen skulle hjälpa mig. Det kändes som hans ord hade blivit sanna.
Min nya herre tog mig till sitt hus. Jag fick göra enkla jobb där. Först hoppades jag på en sak. Jag hoppades att han skulle ta med mig till havs. Kanske ett spanskt eller portugisiskt skepp kunde besegra hans skepp. Då kunde jag bli fri. Men det hoppet försvann snabbt. Han seglade iväg ibland. Då lämnade han mig alltid på land. Jag måste sköta hans lilla trädgård. I två år tänkte jag bara på att fly. Men jag fick aldrig en chans. Jag var fortfarande hans slav. Jag hade inget hopp om frihet.
